Jag är född med pennan i hand. Och med den har jag skapat både litteratur och musik.

På denna hemsida presenterar jag mina spännande alster och ger även plats för det aktuella nuet.

Du är hjärtligt välkommen! / Peter Palm

 

 

 

 

25 april 2019:

Idag firar jag att det är exakt 10 år sedan min bokdebut med ”BOK ETT” (Vulkan, 25 april 2009)! Häftigt! Och jag minns så väl vilken rysarglädje det var att hålla sin första tryckta bok i sin hand. Verklig! Helt obetalbar lyckokänsla! 10 år idag!

https://www.bokus.com/bok/9789163379215/bok-ett/

Och hur fira bättre än med musik! Därför publicerar jag ytterligare 5 nya låtar till de 15 jag redan har på Soundcloud. Här är bilder och länkar! Keep on rockin in the free world!

         

Den sista och 20:e Soundcloud-låten som jag laddade upp idag går att lyssna på här: 

https://soundcloud.com/user-367981065/peter-palm-floodforce-dependent-1997

 

 

12 januari 2019:

Glada nyheter! Ännu en av mina dikter utvald till ännu en antologi!

Internets överlägset största svenska hemsida för poesi, poeter.se, med nära nog en miljon dikter publicerade, kommer att publicera en antologi med titeln ”Existens” – och där har en av mina dikter blivit utvald att deltaga! Detta är dessutom andra gången en av mina dikter blir utvald till en stor antologi med mängder av dikter att välja bland. År 2011 publicerade 1219-förlag i samarbete med poeter.se antologin ”181 dikter till Tranströmer” (en bok som Nobelpristagaren Tomas Tranströmer hann få innan sin död och som han offentligt var mycket tacksam för) och nu alltså ”Existens”! :-) Jag är glad och stolt, men undrar samtidigt när de andra bokförlagen ska vakna och börja publicera mina böcker! Måste jag verkligen dö först?

Efter några månaders fördröjning publiceras antologin i juni 2019 under boktiteln ”Allt är inte SVART VITT”. Mitt diktbidrag heter ”Kommen till bergets topp”. Här är länken till Tolvnitton förlag:

http://www.tolvnitton.se/

 

 

 

10 juni 2018:

Idag skrev jag, till min egen förvåning, en ny dikt. Det var länge sedan och den blev bra:

 

”DET SISTA”

 

Det sista jag ser

är en ilsken båt

som klyver vattenspegeln

Det sista jag hör 

är hur det forsar vrålande 

ur alla vattenkranar

Jag har ingen frid

Jag söker ingen frid

Kriget tar aldrig slut

Kriget här och nu

Alla önskningar är förbi

All längtan passerad

Det är att vandra på tunn is

där ingen is finns

Det är att kasta löv i luften

där inga löv finns

En gång var allt alla

En gång var alla allt 

Det första jag ser

är en båt utan förare

som glider riktningslöst framåt

Det första jag hör

är hur det från ett halvöppet fönster

kommer oväntade rop och skratt.

 

Dikten i  handskrivet original.

 

 

30 december 2017:

Dags att ta adjö av Facebook – med musik!

 

Och här kan du lyssna på rocklåten Viken!

 

12 maj 2017:

Ungefär en kvart efter klockan nio på kvällen spelar jag in en poesi-video med denna fullkomligt hänförande solnedgångs-vy på strandpromenaden i Visby. En mäktig och underbar upplevelse.

Och den 25 maj publicerar jag denna min vackraste video på Youtube. Här är länken:   Peter Palm läser dikter från Gotland

 

16 maj 2017:

Dessa 3 av mina böcker finns från och med idag på Almedalens Bibliotek i Visby.

”Djävulen på besök” (2012), ”BOK ETT” (2009) och ”Vattenspegel” (2015).

 

 1, 15 och 31 januari 2017:

Jag publicerar min 7:e, 8:e och 9:e musikvideo på Youtube efter en handfull års musikpaus:

1 januari:   ”Fritt fall” från 1983 med mitt Eskilstuna-band Vårflod.

15 januari:   ”Techno 441” från 1997 som är mitt enda technostycke.

31 januari:   ”Vaken” från 1991 som är en snabbrockande favorit. Här är länken:

Peter Palm – ”Vaken” (1991) – Musik09

 

 

♥ ♥ ♥

 

 

 

27 november 2016:   HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!

 

26 maj 2015:   Här är hela Bokrelease-showen! TACK ALLA! :)

Här uttrycker jag min väldiga glädje och tillfredsställelse över bokreleasen på Facebook:

26 maj 2015:   Jag och Diipak tar emot slutapplåderna efter vår drygt halvtimmeslånga poesi och musik-show.

26 maj 2015:   Diipak levererar sin musikmagi under bokrelease-showen. En stor ära för mig! Foto: Peter Moring.

26 maj 2015:   Estradpoesi på Sensus Teater. Foto: Peter Moring.

 26 maj 2015:   Jag läser dikter ur boken på den härliga teatern.

26 maj 2015:   Bokbord med min nya fina bok, som sålde utmärkt bra. Roligaste med att vara författare är att signera böcker! :)

26 maj 2015:   Jan Simonsson (eldsjäl, Sensus) hälsar välkommen till Bokreleasen för min bok ”Vattenspegel”! :)

 Min romantrilogi (från åren 1986-1999) kommer att publiceras när tiden blir mogen!

Mitt författarskap är fulländat!

Maj 2015:   Författarfinalen närmar sig. Välkomna! :)

 

 25 APRIL 2015:

Genomför boksignering på underbara klädbutiken Cum Clubwear på Drottinggatan 71 D (ägare Dominika) och efteråt är jag supernöjd. (Lily på bilden ovanför jobbar i butiken. Hon är en poet från Cuba, därav engelskan.) Skickar på kvällen två exalterade sms. Det första till min goda vän Emelie (som bevistat flera av mina event): ”Är verkligen supernöjd med denna dag då jag publicerade min sista bok och hade en boksignering på favoritstället. Vilken känsla! 30 år av författande är fulländat. Återstår showen 26 maj, men just nu njuter hela min själ av detta. Känns faktiskt som att mitt livsuppdrag är fullbordat. Stora ord, men sådan är känslan. Många kramar, Peter.” Jag får följande sms tillbaka från Emelie: ”Underbart att höra, Peter! Förstår att det känns riktigt skönt! Inga stora ord är för stora när det handlar om den aktivitet man lagt ner själ och hjärta i, vad det än må vara. Kramar!”  Det andra sms:et skickar jag till min gode vän Jocke (arbetskamrat och mycket framgångsrik rockmusiker): ”En helt obetalbar känsla att ha skapat något man är totalnöjd med! Idag publicerade jag min bok och hade boksignering. Är nöjd in i själen. (30 års skapande i grunden.) Härliga dag! :) Och du förstår vad jag menar. :) Allt gott! Peter”  Jocke svarar: ”Härligt Peter! Njut av känslan och känn dig stolt! :)”

 

Dominika Skansen (ägarinna till Cum Clubwear) håller upp ett signerat exemplar av min bok ”Vattenspegel” och säger till mig: ”Detta är den första boksigneringen i min butik. Du var först!” 

 

Reklam-video för min nya bok:

25 april 2015 :

”VATTENSPEGEL” publiceras!

Denna diktsamling är ett smörgåsbord av poesi som jag samlat ihop till under drygt 30 års tid. En härlig blandning av enkelt, experimentellt, romantiskt, känslomässigt, mörkt, ljust och med sångtexter och talet till min mammas begravning och äventyrliga prosadikter. Här finns allt och något för alla. En kraftfull sammanfattning av drygt 30 års lyrik och poesiskrivande.

Och att kunna ha denna boksignering i Stockholms absolut häftigaste klädbutik är verkligen en speciell glädje! CUM Clubwear på Drottninggatan 71 D är min favoritbutik som jag älskar att besöka. Det känns helt rätt att signera boken här!

”Vattenspegel” är min poetiska höjdpunkt! Ha en härlig läsning! :)

30 mars 2015:   Show 7 mars 2015! Efter fyra månaders förberedelser (och en minst sagt krokig väg) blev det så äntligen dags för poesi och musikshow på Trappan i Vällingby i västra Stockholm (där jag bodde åren 1991-2009 innan jag flyttade til Södermalm). Lördagen 7 mars 2015 klockan 1500 körde vi igång! Och detta är ett urval från den timslånga showen. Varsågoda! :)

28 mars 2015:   Och så här kan det se ut när man repeterar inför en poesi och musikshow! :) På denna video är det jag, Joakim och Cissi inför 7 mars-showen i Vällingby. Här läser jag bland annat en lättsam och Goethe-inspirerad dikt som jag inte framförde under showen en månad senare och Joakim spelar lysande piano. Enjoy! :)

7 MARS 2015:   Poesi & Musik-show på Trappan i Vällingby! Jag läser totalt 24 helt egna dikter från scen under den nästan timslånga showen. Joakim Ceder (höger i bild) spelar piano och gitarr, egna och andras kompositioner, och Cissi Magnusson Adell sjunger tre Dan Anderssonsånger. Mycket lyckad show! :)

 

 

Februari 2015:   Uppladdning inför show med mig och Joakim Ceder som huvudpersoner inför betalande publik!

 

Januari 2015:   Jag är nummer ett! Jag toppar Vulkans bokförsäljningslista. En härlig känsla! :)

Januari 2015:   Ny spännande bok på gång under 2015! VATTENSPEGEL – ett urval från samtliga dikter jag skrivit genom åren. Äventyr, skönhet, mörker, lust och liv. En härlig bok fylld av vattenspeglar! :)

31 december 2014:   Publicerar idag min korta diktsamling PORTEN! (vulkan.se) :)

16 augusti 2014:   Blir helt oplanerat inbjuden att läsa på scen i fina Edsvik konsthall av kulturföreningen Lyktan. En sann glädje och en härlig dag!

 

26 maj 2014:   Här firar jag 5 år på scen med mitt 25:e scenframträdande!

Denna video är ett smakprov från min Författarafton 10 december 2013! En härlig kväll!

 

Från min författarafton på Larrys Corner den 10:e december 2013!

Här hälsar jag välkommen till min författarafton på Larrys Corner den 10:e december 2013!

Nu börjar det!

  NOVEMBER 2013:

9 november 2013:   Här är filmen från DansPoesiVernissagen!

9 november 2013:   DansPoesiVernissage på Larry´s Corner! Mycket lyckat! :-)

9 november 2013:   Mycket glada och tillfreds efter precis genomfört DansPoesiVernissage-framförande. Föreningen för Flygande Flundror är: Anita Emthén (dans och främsta flygande flundra), Peter Palm (poesi och uppläsning) och Joakim Ceder (bildkonst och piano).

Smakprov från mina 12 kalligraferade och illustrerade dikter på utställningen 9 nov 2013 och en egenhändigt gjord affisch:

                

Om mina 12 dikter:

Under ett lyckosamt möte i tunnelbanan i Bergshamra sommaren 1989 med en för mig okänd konstnärinna, frågade hon mig efter en stunds samtal: ”Jag ska snart ha en vernissage med mina oljemålningar, men jag känner att något saknas. Du som är författare, kan inte du skriva några dikter som också är med på utställningen?” Sagt och gjort. Det blev 12 dikter som jag baserade på en längre prosadikt jag skrivit under ett besök på ön Ven sommaren 1988. Jag visste att dikterna måste bli korta, för att passa som ”bilder” på väggen. Jag lät mig bland annat inspireras av Yoko Onos ”instruktionsdikter” från hennes 60-talsbok Grapefruit. Solna Sundbyberg Tidning skrev om vernissagen, som synes i bilden här.

En vänlig besökare tyckte att mina dikter stod sig bra på egen hand och kanske till och med borde föräras illustrationer baserade på själva dikterna. (Dikterna och målningarna på utställningen 1989 hade ingen direkt koppling.) Under åren har jag ibland tänkt på detta och under de senaste åren gjort några försök med några andra konstnärer. Men, inget har riktigt lyckats. Inte förrän nu. Joakim Ceder har givit mina dikter en härlig konstnärlig miljö där både dikterna och jag trivs! Lysande jobb av herr Ceder! Det tog sin tid, men nu är dikterna framme dit de antagligen strävat hela tiden. Härligt!

 DECEMBER 2013:

Författarafton tisdag 10 dec 2013

När? Kl 19

Var? Larrys Corner, Grindsgatan 35   (T-Skanstull / Buss 55)

 

Hur börjar man skriva?

Vad är kreativ ångest?

Vad är kreativt flöde?

Hur gör man research på YouTube?

Vad var ”de tio besatta åren”?

 

Kom och lyssna på svaren – och mycket mer därtill!

 

Hjärtligt välkomna till en afton där jag presenterar mitt författarskap, min diktsamling ”Dikter” och min roman ”Djävulen på besök”!

 

Sagt om ”Dikter”:

”Skildrar inre och yttre skeenden och ger associationer till ett flöde som finns hos beatpoeter.” Anneli, läsare

 

Sagt om ”Djävulen på besök”:

”Lysande! Välskriven, intelligent och en riktig nagelbitare. Har du läst Faust (eller inte) så måste du läsa denna! Vilken bokbörjan på året! Läs!” Jan B, Bokia

“Tack för boken, som roade mig mycket!” Per Mortensen, DN

 

Bokförsäljning på plats.

Förfriskningar finnes.

 

Kvällen fullbordar Den Gyllene Trippeln!  :-)  Welcome, friends!

 

30 oktober 2013:   ”Djävulen på besök” är den mest slitsamma bok jag någonsin författat. Desto större glädje när jag får denna fina DN-respons. Det var värt slitet! Lycka! :)

7 oktober 2013: På scen igen! På Sensus, Medborgarplatsen. En härlig kväll! :)

17 augusti 2013: Berlin, Charlottenburg slottspark

17 augusti 2013: Berlin by night

 

 

 

 

 

 

HÖST 2013:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

APRIL 2013:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NY BOK UTE 21 DECEMBER 2012!        ”DJÄVULEN PÅ BESÖK”  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MAJ 2013:

Dikten ”En spegel” skrev jag samma månad som markerar startdatum för hela mitt författarskap; mars 1984. Denna dikt är fortfarande en favorit, inte minst för att den är en slags programförklaring för mitt författande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

21 mars 2013: Idag är det Världspoesidagen! Jag ger mitt bidrag genom denna bilddikt:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 24 maj 2014:

Jag författar 16 dikter inom loppet av 1½ timme på natten mellan klockan halv två och tre. Strax därefter gör jag en videoinläsning. Senare samma dygn sammanställer jag en YouTube-video. Här är videobilderna:

 

 

31 oktober 2014:

Mitt författarskap avslutade jag sista juli i år, men dikter kommer jag nog alltid att fortsätta skriva. Här en ny:

 

 

 

  ♥ ♥ ♥

 

Mina 10 publicerade böcker (år 2012) via vulkan.se presenteras på följande vis på dess hemsida: 

 

 

 

 

       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

              ♥ ♥ ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 DAGBOK:

 

 

 

 

10 juni 2019:

Idag avslutar jag ännu ett litterärt mastodontprojekt, min Avsked-serie. Jag påbörjade detta bokprojekt 18 juli 2010 och avslutar det idag, cirka nio år senare. Det består av sju böcker, alla i dagboksform och med totalt drygt 2000 sidor. AVSKED 1-7!

 

19 mars 2019:

Jag läser om hur man i Stockholm har fuskat med snöröjningen (i privat regi) enbart för att kunna tjäna mer pengar. Känner mig oerhört trött på alla dessa giriga och inkompetenta privatiserings-experiment. Jag skriver en dikt om saken:

 

Penga-valsen

 

Upphandling hit – upphandling dit

det är ett jävla skit

Ansvar hit – ansvar dit

det sätter vi på kredit

Pengarna flyr

där girigheten styr

Människans verkliga behov

ges ständiga uppskov.

 

 

17 januari 2019:

Fråga till mig själv: Ska jag verkligen avsluta livet innan jag hinner göra det jag drömt om sedan 10-årsåldern; att uppträda med min musik inför publik? Svar: Självklart inte!!!

 

 

15 januari 2019:

För drygt två veckor sedan, 30 december 2018, skrev jag klart ”AVSKED 6”, som är den senaste och kanske sista delen i min AVSKED-serie påbörjad sommaren år 2010. Medan jag bläddrade i AVSKED 2-boken fann jag en text från 25 januari 2013 som väldigt väl sammanfattar min situation i livet. Detta är vad jag skrev:

Världen styrs av nollor och medelmåttor. Det är sådana som bestämmer överallt. Således blir jag pissad på, förnedrad och refuserad. Anledningen är att det jag skapar är för viktigt och för bra. Medelmåttor kan inte tillåta det briljanta och mästerliga. Sådant måste utestängas och helst krossas. Ni vinner, nollor! Jag ger upp, jag orkar inte längre. Jag är för bra. Min tid finns postumt. Det är klart som kristall.

Jag har fallit ur alla grupper som finns. För att jag inte passar in. För att jag sticker ut. För att jag är briljant. Människan är ett flockdjur. Den som inte anpassar sig till gruppen stöts ut. Gruppen tål inte någon som visar på andra sätt att vara. Gruppen tål inte det avvikande. Inom grupper frodas medelmåttighet eftersom det är det enda sätt man inom gruppen kan identifiera sig med varandra och bekräfta varandra. Grupper kan inte identifiera sig med mig. Gemenskap är uteslutet för mig. Bekräftelse och uppskattning också uteslutet.

Min begåvning dömer mig till ensamhet och utanförskap. Sörjer jag verkligen det? Ingen människa har ju hittills förstått mig i mitt liv, varför skulle det plötsligt dyka upp någon nu? Jag har alltid skytt offentligheten och kändiskulturen. Kanske för att jag vet att jag skulle bli så hudflängd. Jag sticker ut, är annorlunda och det har jag alltid varit. Jag betalar begåvningens pris. Önskan att ta mitt liv beror på att begåvningens pris ofta känns för högt – utanförskap, ensamhet, utstötthet, avundsjuka, hat. I andra vågskålen: Min stora inre tillfredsställelse med allt jag skapat genom min konst. Jag, som alltid varit mycket självkritisk, är slutligen nöjd och tillfreds med mitt verk. Jag har uppnått det jag ville uppnå. Jag känner mig väldigt framgångsrik. Mitt uppdrag är slutfört. Varför leva vidare? Enbart för att administrera och förvalta min konst? Genom kristallen syns det tydligt: Min tid kommer först efter min död.

Fotografi som jag tog 24 juni 2018 och tänkt att använda som bokomslag till AVSKED 6.

 

20 november 2018:

En gång i månaden får jag ett nummer gratis av ”Sköna Södermalm” i brevlådan. Det är ett flärdfullt och reklamspäckat magasin som lika gärna kunnat heta ”Lilla Östermalm” eller ”Nya Östermalm”, som ju södermalm är i verkligheten. Kallt och snobbigt. I senaste numret (10/2018) intervjuas en för mig hittills okänd svensk skådis vid namn Sanna Sundqvist. Hennes svar på de 35 frågorna är lika förutsägbara som trista och tråkiga. Jag ger helt andra svar på frågorna. Här följer mina svar:

  1. Vad är perfekt glädje för dig?

– Vet ej.

2. Vad är din största rädsla?

– Att mitt arv (böcker och musik) missbrukas.

3. Vilka drag gillar du minst hos dig själv?

– Svartsynen.

4. Vilka drag gillar du minst hos andra?

– Ointelligens och kärlekslöshet.

5. Vilken levande person beundrar du mest?

– Vet ej.

6. Vad är din största lyx?

– Att få en kram, eftersom det händer så sällan.

7. Vad är din nuvarande sinnesstämning?

– Kraftig dödslängtan.

8. Vad anser du är den mest överskattade dygden?

– Ärlighet.

9. Under vilka omständigheter ljuger du?

– Är hellre tyst.

10. Vad gillar du minst med ditt utseende?

– När magen blir för stor.

11. Vilken levande person föraktar du mest?

– Det finns oerhört många. Rasister, inskränkta med flera.

12. Vilka kvalitéer uppskattar du mest hos en man?

– Att man vet vem man är och står för det.

13. Vilka kvalitéer uppskattar du mest hos en kvinna?

– Samma som 12.

14. Vilka ord och fraser överanvänder du mest?

– ”Absolut”.

15. Vad eller vem är din största kärlek i livet?

– Vet ej.

16. När och var var du som lyckligast?

– Ett dygn sommaren 1995 och ett dygn sommaren 2015. Stockholm båda.

17. Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Saknar inget. Men, bättre marknadsförare.

18. Om du kunde ändra någonting med dig själv, vad skulle det vara?

– Vet ej.

19. Vad anser du är din största bedrift?

– Att jag lyckats göra det jag föddes till att göra.

20. Om du skulle dö och komma tillbaka som en person eller sak, vad skulle det vara?

– Jag kommer aldrig att komma tillbaka till denna hemska mänsklighet igen.

21. Var skulle du helst vilja bo?

– Mycket långt härifrån. Hemma.

22. Vilka av dina ägodelar uppskattar du mest?

– Min stereo.

23. Vad anser du är det största och djupaste lidandet?

– Okunskap och kärlekslöshet.

24. Vilken är din favoritsysselsättning?

– Att tänka.

25. Vilken är din mest karaktäristiska egenskap?

– Målmedvetenhet.

26. Vad värderar du mest hos dina vänner?

– Vet ej.

27. Vilken är din favoritförfattare?

– Finns många klassiker. Och jag själv är inte så pjåkig!

28. Vem är din filmhjälte?

– Bland annat James Bond.

29. Vilken påhittad figur identifierar du dig mest med?

– Ingen.

30. Vilka är dina hjältar i verkliga livet?

– The Beatles.

31. Vilket är dina favoritnamn?

– (inget svar.)

32. Vad tycker du minst om?

– Mänskligheten.

33. Vad ångrar du mest?

– Ångrar inget längre.

34. Hur skulle du vilja dö?

– Så snart som möjligt.

35. Vad är ditt motto?

– Framåt, framåt!

*   *   *

 

30 September 2018:   Nu finns alla mina hittills 15 Youtube-låtar även publicerade på musiktjänsten Soundcloud. I´ve got a rock and roll heart! :-)

 

28 mars 2018:   Jag skickar ett svars-sms till en ny bekantskap (konstnärinnan Orsi Mild) och känner att det sammanfattar väldigt mycket:   ”Hej Orsi! Ja, kanske är konsten en form av lyx. Men för mig handlar det om rena överlevnaden. Jag har ingen familj, inga nära anhöriga och knappt något socialt liv. Konsten är det enda som får mig att överleva och att leva, enda kärleken i livet. Och jag ser min konst som en sorts gåva till människor (de som vill ta emot). Jag är bara ett redskap, en tjänare. Hoppas allt är bra med dig. Snart är det vår! Kram, Peter ”

 

16 februari – 6 mars 2018:   En lägesbeskrivning i form av en 32 sidors PDF-fil med text och bild:   PÅ BOTTEN

 

13 december 2018:  Jag firar min 60-årsdag genom att bjuda mina goda vänner Lea Pålsson, Joakim Rydbjer och Nathaniel Glasser på julbord ombord på fartyget Mälardrottningen, ankrad vid Riddarholmen i Stockholm. Det blir en helt underbar kväll och födelsedag med stort hjärta och många skratt och mycket värme! Kärlek! :)

2 december 2017:   Om 11 dagar fyller jag 60 år. När jag var 40 år bestämde jag mig att när jag fyllde 60 år så skulle jag besluta om fortsättningen av mitt liv; leva eller dö. Således har jag ett sådant beslut att ta ganska snart. Var väldigt mycket lyckligare som 40-åring, nu är jag ständigt olycklig och i livssmärta. Men, jag har gjort klart mitt livsverk, det jag kom hit för att göra, meningen med mitt liv: Mina böcker och min musik. Om jag beslutar att dö, så kan jag dö mycket nöjd. Jag är en av Sveriges bästa författare och låtskrivare. Jag kommer att bli berömd, efter min död. Kärlek finns inte i mitt liv och har inte funnits sedan många år tillbaka, och det är det enskilt största skälet att jag väljer att avsluta, om jag gör det. Men, framgångsrik är jag och känner mig. Mycket. Ja, jag har fullgjort min mission och mitt uppdrag. Bra gjort! :)

 

 

 

Sommaren 2017:   Jag hamnar på sjukhus i mitten av juni 2017. Ligger på S:t Görans sjukhus (mycket bra vård) i fem dygn och opererar sedan bort gallstenar. I augusti opererar jag bort gallblåsan, också på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Jag har svårt att äta under flera månader och går ner 10 kilo i vikt. Det tar ända fram till september/oktober innan jag återfår mina krafter fullt ut igen. Här en bild från salen jag låg på, avd 36 (många varma tankar till personalen):

 

 

10 maj 2017:   I övermorgon (fredag 12 maj) flyger jag från Bromma flygplats till Visby på Gotland. Kommer att bo på Best Western Strand Hotel på Strandvägen vid Almedalen. Jag bokade resan för två månader sedan och då hade jag ett bra betalt nytt heltidsjobb som jag trivdes utmärkt med. För tre dagar sedan dog brukaren/patienten och jag blev plötsligt, som mina goda nya arbetskamrater, utan jobb och försörjning. När man tror att man ordnat det bra för sig i livet, så vänder det. Döden slår till! Men, jag flyger till Gotland ändå. Det var där mitt författarskap började en sommarnatt i juli år 1984 (vid Ljugarn, på öns östra sida) och det är där jag kommer att avsluta det – genom min serie av Avsked-böcker. Allt har en ände, utom korven som har två! Lev väl!

 

 

2 januari 2017:

Jag firar nyåret på Debaser Medis, som är dess sista natt och sedan försvinner rockklubben för alltid. Det är jag, Lea och hennes pojkvän David och cirka 900 andra där. Några av Leas bekanta har visat sig avundsjuka på vår nära vänskap och klagat illvilligt på vår åldersskillnad. Jag sms:ar Lea i ämnet:   Tjo! Stort tack för nyår! Märkligt detta med åldern. Jag vet och känner att jag sedan ungefär 5 år tillbaka är på toppen av mitt liv. Jag har mer att ge än någonsin, både mänskligt och konstnärligt. Kanske håller denna period i sig i ytterligare 5-10 år. Jag skapar och jag levererar, både i livet och i konsten. Det är vad all livserfarenhet och träning resulterat i. De som inte kan se, synd för dem. Så, du och jag, som är av samma blod, kan utan problem sjunga den gamla Magnus Uggla-låten för andra: Ja just du ska va glad att just du får va med mig ikväll! :) Stay cool, fortsätt vägen fram och många kramar, Peter P. Och Lea svarar:   Tjo! Vad härligt att höra! Du är sann inspiration, tack! Fortsätt så vännen – framåt tar vi oss, ibland sjungandes på Uggla-låten och ibland för att vi tillsammans är oslagbara i vår humor, konst, musik och skriverier. :) Stor kram, Lea.

 

1 januari 2017:

Som en nästan övertydlig övergång från litteratur till musik, har jag under natten en dröm där jag spelar live på scen i ett rockband. Och idag lägger jag ut en musikvideo på Youtube för första gången på ett handfull år. Äntligen musik igen!

 

30 december 2016:

Idag gör jag klart mina memoarer ”Konst och kvinnor”, som jag arbetat med under större delen av år 2016: 22 april – 30 december 2016. Boken blir 459 sidor tjock. Jag är mycket nöjd. Och under de sista dagarna bor jag i sviten på Stadshotellet i Eskilstuna. Vart ska man avsluta sina memoarer om inte i staden där man är född?

 

 

9 OKTOBER 2016:

  ERKÄND!

 Två av mina böcker finns nu till utlåning på bibliotek i Sverige! Och fyra av mina böcker finns på Libris (databasen för alla biblioteksböcker). Vad betyder det? Jo, att jag är godkänd och erkänd av först BTJ (Bibliotekstjänst) och sedan finns med i Libris. (En ganska lång process.) Därefter har olika bibliotek valt att ta in mina böcker.

  ”Djävulen på besök” (2012, Vulkan) finns nu på följande bibliotek:

    * Uppsala universitetsbibliotek.

    * Umeå universitetsbibliotek.

    * Linköpings Stadsbibliotek.

    * Lunds Universitets bibliotek.

  ”Vattenspegel” (2015, Vulkan) finns nu på dessa bibliotek:

    * Eskilstuna Stadsbibliotek.

    * Kungliga Biblioteket i Stockholm.

    * Blackebergs Bibliotek i Stockholm.

    * Linköpings Stadsbibliotek.

    * Lunds universitets bibliotek.

  Jag påbörjade mitt författarskap för mer än 30 år sedan, men min debutbok publicerades först för 7 år sedan. Trägen vinner! Jag är stolt och glad över detta erkännande och vill speciellt tacka Vulkan som tryckt alla mina böcker och således gjort allt möjligt!

  Till min glädje har Libris valt fyra av mina bästa böcker, sådana jag själv skulle ha utvalt: Dikter (2009), Blandning (2009), Djävulen på besök (2012) och Vattenspegel (2015). Den enda som saknas är min debut BOK ETT (2009).

  Wow, vilket erkännande detta är! Och utan att ett enda förlag varit inblandat! (Skyll er själva, sömngångare!) Jag har gjort allt själv som en sann punkare (hehe) och till slut blivit godkänd och erkänd – och utvald att finnas representerad på flera av Sveriges Bibliotek!

  Det tar sig… Steg för steg… För, hur äter man upp en elefant? Jo, bit för bit!

 

Augusti 2016:  

Min senaste bok ”Vattenspegel” finns nu på ett av Stockholms Bibliotek! Ett härligt erkännande! Som en god vän sa: Nu har du passerat genom ett nålsöga. 

 

 

31 december 2015:

Min granne berättar att han brukar läsa i boken. (Han köpte min diktsamling Vattenspegel i somras.) Och att han nu har lånat ut boken till sin vuxne son (sitt enda barn) som ligger på sjukhus – döende i leukemi!

  Jag känner mig både rörd och hedrad av detta. Och påminns återigen om att jag faktiskt skapar för att det är min mission och livsuppgift.

  Jag skulle kunna köpa ett hus för alla pengar som författandet och musikskapandet har kostat mig genom alla åren…

  Men, mitt konstnärskap är ett hus! Det finns där för alla att besöka och gå in i. Och förhoppningsvis berikas av. Detta är hela anledningen till mitt skapande.

  Peter Palm, 58. Tillfreds.

  GOTT NYTT ÅR, ALLA!

  

   

30 december 2015:   Redan år 1988 sa en mycket klok kvinna (amerikanska reinkarnationskonsulten Ethlynn Luce) följande till mig:

  – Du har högre mål och ambitioner än nästan alla andra människor.

  – Du kommer att nå dina mål.

  – Men, förvänta dig ingen uppskattning.

  Idag är näst sista dagen på året och jag tycks ha överlevt det mest ensamma december i mitt liv: Inga födelsedagskort, sånger eller presenter på min födelsedag 13 december. Inget julbord och ingen julmat. Inga julklappar och inget julfirande på julafton 24 december. (Vilket var allra jobbigast.) Och imorgon på nyårsafton har jag ingen att skåla in det nya året med. Ja, hela detta år 2015 har varit det ensammaste i mitt liv. (Något jag tog i beräkningen när jag lämnade flickvännen sista januari och vilket gjorde beslutet ännu svårare och kvalfyllt.) Och samtidigt har jag varit produktiv som aldrig förr! En totalt oplanerad ny bok i början av året – fina diktsamlingen Vattenspegel som jag är mycket nöjd med. Den gyllene trippeln, en andra gång: Musik och poesi-show 7 mars i Vällingby ihop med Ceder och Cissi, boksignering på härliga klädbutiken Cum Clubwear 25 april och den stora lyckade författarfinalen och bokreleaseshowen på Medborgarhusets fina teater 26 maj! (Författarfinalen 26 maj är tillsammans med min författarafton 10 dec 2013 mina två största och viktiaste scenevent.) Och nu i slutet av året – oktober-december – har jag sammanställt hela 15 musikvideo (35-40 minuter vardera) med urval från det mesta av min musik från åren 1979-1997. Ja, detta LÅTSKATT-projekt är redan klart! Och det har varit härligt att jobba med musik igen. Rockmusik är min största passion!

  Och angående Ethlynn Luce:s meningar till mig från år 1988: Ja, jag börjar ana att jag faktiskt kommer att nå mina höga mål till slut… Men, jag sliter med frustrationen över att aldrig få någon uppskattning, vilket tydligen är mitt öde… Trösten, efter alla mina (främst sociala) offer, är dock följande: Jag vet att jag är en av Sveriges bästa författare och musikskapare. Och jag vet att jag en dag kommer att bli berömd. (Även om jag troligtvis inte lever då.)

 

November 2015:

I full färd med att göra en jätteinventering av alla mina pop och rock-kompositioner genom alla åren. Detta kommer så småningom att resultera i uppemot 20 halvtimmeslånga Youtube-videos med det allra  mesta och bästa av alla mina kompositioner från åren 1979 – 1997. Detta jätteprojekt kallar jag kort och gott: LÅTSKATT!
     

1 november 2015:

Vulkan, som ger ut mina böcker, gör en författarintervju med mig. Detta är mina svar på de 10 frågorna:

1.       Boktitel och namn?

Vattenspegel. Peter Palm.

2.       Berätta om din bok!

Denna diktsamling är ett urval av de dikter jag skrivit under drygt 30 års tid. En blandning av enkelt, experimentellt, romantiskt, känslomässigt, mörkt, ljust  och med sångtexter, talet till min mammas begravning och äventyrliga prosadikter. En mustig och kraftfull sammanfattning av drygt 30 års lyrik och poesiskrivande. ”Vattenspegel” är min poetiska höjdpunkt!
3.       Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Jag hade under några år arbetat med en samlingsbok med urval från mina totalt 15 böcker, men ville också göra en liknande bok med enbart dikter. Kreativa explosioner är underbara! Och det var en sådan jag fick glädjen att uppleva under en helg i januari i år (2015). Under en två dygn lång session läste jag igenom alla dikter jag skrivit under drygt 30 års tid, gjorde ett urval och sammanställde denna bok. Och därigenom var Vattenspegel klar. Jag älskar när skapandet går fort och med flyt!

 

4.       Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag är född med pennan i hand och har sedan 10-årsåldern ständigt skapat musik och litteratur. Det är den jag är. Jag är född till att ge min konst till människor. Jag är en spegel. Inspirationen kommer från allt! Jag sätter ut  mina känselspröt och låter livet flöda in. Musik, möten, resor, drömmar, världen…etc.
5.       Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Med stolthet och glädje. Imponerade över att jag hunnit med så mycket på kort tid. (12 böcker på 6 år och mängder av scenframträdanden.) Den gamla härliga ketchupeffekten som uppstår genom långt och hårt arbete. Jag vill också berätta en kort solskenshistoria: Under min boksignering i våras tog en kund upp min bok Vattenspegel, började bläddra och sa sedan: ”Jag läser aldrig dikter, men den här verkar bra. Jag köper den!” Inte bara var kommentaren symptomatiskt för många läsares motstånd mot poesi, den gjorde även allt mitt författarslit värt mödan!
6.       Skriver du på något nytt nu?

Jag arbetar med en bok som är ett utvidgat Vattenspegel-koncept. En bok med texturval från mina totalt 15 böcker (varav tre outgivna romaner). Tillsammans med denna diktantologi Vattenspegel kommer dessa båda böcker att ge en representativ bild av hela mitt författarskap, påbörjat på
1980-talet. Citat från förordet till Vattenspegel:
”Sommaren år 1982 gav min dåvarande flickvän mig en liten röd anteckningsbok och sa: ”I den här kan du skriva dikter.” Sagt och gjort! Jag var visserligen fullt upptagen med datajobb och
rockband och hade inte läst speciellt många dikter i mitt liv, men eftersom mina sångtexter alltmer började likna poesi så kändes det med tiden helt naturligt. Och jag har sedan dess skrivit poesi i många olika former och stilar. Däremot består min huvudsakliga bokproduktion inte av dikter, även om de har haft en skön förmåga att nästla sig in även i mina längre prosatexter. Kanske för att jag är väldigt förtjust i poesi!”

7.       Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Det finns mängder av tips och råd att ge. När jag arbetade som skrivkurslärare brukade jag börja med att  poängtera att skrivandet också handlar om: Frihet – du skriver precis det du själv väljer att skriva. Kärlek – du delar med dig av dig själv till andra. Att skriva en bok handlar om det enkla som är det svåra: Att bli klar! Att kunna sätta punkt. (Bra att ha slutet klart för sig.) Jag avslutar med följande skrivtips:
* Bejaka din orginalitet! (Ingen skriver som du.)
* Våga ta ut svängarna!
* Lita på dina infall och din intuition.
* Osäker på din text? Låt den vila eller låt någon annan läsa.
* Skriv olika typer av texter för att öva upp din mångsidighet.
* Skriv mycket och läs mycket. (Det finns inga genvägar.)
* Går det trögt? Pröva något annat.
* Går det lätt? Njut!
* Uttrycker du det du vill uttrycka? Le stort! Du har lyckats!

8.       Varför ska man läsa din bok?

Boken är ett poetiskt smörgåsbord med väldigt många olika rätter! Här finns definitivt något för alla. Dessutom är omslaget väldigt tjusigt! :)

9.       Vad gör du när du inte skriver?

Jag har bland annat arbetat som skrivkurslärare. Krävande, men  mycket givande. En verklig ynnest att få ta emot deltagarnas texter. Jag har framträtt på scener närmare 40 gånger, vilket inkluderar poesi & musik-shower, författaraftnar och föredrag. Jag har publicerat drygt 50 Youtube-klipp och jag har skrivit  cirka 150 pop och rocklåtar. Min litteratur kommer från musiken.
10.   Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Jag vill helst att så många som möjligt läser mina hittills 12 publicerade böcker. Och gärna de kommande böckerna också! :) Tack för frågorna, tack för Vulkan och allt gott!

 30 oktober 2015:

Det finns en hemlig sanning som bara jag känner till. Bara jag kan se heheten av allt mitt skapande. Detta är sanningen:

  Jag är en av Sveriges bästa författare och kompositörer, och jag kommer en dag att bli berömd.

19 oktober 2015

Idag börjar musiken. Som jag har längtat! :)

Idag påbörjar jag en jätteinventering av min omfattande låtskatt. Ett urval från min aktiva musikskaparperiod åren 1979 – 1997. Jag gör detta genom att påbörja arbetet med att sammanställa videofilmer på ett stort urval av mina sånger. Jag kommer att göra cirka halvtimmeslånga musikvideos med musik från olika perioder och textningar av all musiklyrik. (Något som är tidskrävande.) Sammanlagt kommer det minst att bli 16 halvtimmeslånga musikvideos. Hela detta jätteprojekt går under namnet ”Låtskatt”.

Jag citerar Ramones: ” There was no competition!” Jag har inte heller någon konkurrens vare sig inom litteraturen eller musiken. Ingen skriver det jag skriver och ingen gör den musik som jag gör. Känns som en befriande skön insikt. Som en gammal vän brukat säga när jag tvekat:  ”Bara fortsätt!”

19 oktober 2015. Mycket passande lyckokaka från kinarestaurang i min nuvarande konstnärliga vägskälssituation.

18 oktober 2015

 DÖDSLÄNGTAN vs KONSTEN

Jag vill bara dö.

Men, jag måste bli klar med min konst  först.

Jag är en mycket stor idealist.

Men, detta är fel planet  för kärlek.

Jag kommer från tydlig arbetarklass.

Stockholm kan ibland vara så jävla medelklassigt.

Om jag kallat mig poet i barndomsstaden Eskilstuna hade det blivit storstryk.

Men, allt jag nånsin önskat är att spela i ett rockband.

  Jag stod på scen för två dagar sedan som en gentjänst till Diipak som gästspelade på min bokreleaseshow i maj i år, min författarfinal. Diipak anordnade en öppen scen i fredags på Kaskad i Blackeberg, där jag debuterade första gången i maj 2009 och cirkeln slöts. Detta var mitt sista framträdande med estradpoesi. Avskedet på platsen jag debuterade. Diipak hyllade mig som en stor poet som blommat ut under åren som gått. (Tack!) Men, öppna scener tillhör det förflutna och det var inte ens spännade längre att läsa poesi från en scen. (Kändes väldit passerat för mig.) Dessutom var det helt absurt att från scen läsa tre dikter från boken PORTEN (”Uppbrott i ljus”, ”Vänner” och ”Resan”) som så uppenbart handlar om brinnande dödslängtan! Och för det fick jag en massa applåder! Var det någon i den ganska stora publiken som överhuvudtaget lyssnade på orden och dess innebörd? Min gelike, konstnären Joakim Ceder, var också där (och spelade piano). Jag tycker han verkar vara precis lika olycklig som jag… Känns inte som en tillfällighet. Vi ger båda vårt liv för konsten… Anne-Li Ramirez, regissör och eldsjäl inom kulturen, strök mig kärleksfullt på kinden och det kändes som 1000 år sedan någon gjorde. Hon kallade mig vacker. Ett ljus i mörker. Och jag befinner mig vid ett väldigt tydligt konstnärligt vägval. Författandet är  över. (En delanledning att läsa på öppen scen igen var att bevisa för mig själv att det är över och det kändes hur tydligt som helst.) Hur ska jag nu göra övergången till musiken? (Det är till musiken jag ska, vilket också är väldigt tydligt. Har musik i huvudet som aldrig förr.) Vore synd att inte använda mig av all den kunskap jag samlat på mig inom litteratur och scenpoesi under åren. Genom att hålla föredrag och ha författaraftnar? Självklart betalda! Eller ha shower med egen musik och poesi (i samarbete med gitarrist)? Eller ska jag bara hoppa rakt till musiken? (Det blir hur som helst tidigast år 2017, året jag fyller 60 år, eftersom jag har väldigt mycket musik från förr som jag ska göra musikvideos av och sedan lägga ut på Youtube så småningom. Börjar med videoskapandet redan imorgon måndag och det  blir mycket texter att lägga till alla låtar på filmerna, tidskrävande textningar.) Hur göra övergången? Jag tror jag behöver rådfråga lite andra människor om hur jag ska göra. (Vilket sannerligen inte hör till vanligheterna. Men, nu har en lång 30-årig period precis gått i graven, så, inte konstigt att omställningsprocessen skapar en del gnissel och huvudbry.) Jag behöver råd. Punkt.

10 oktober 2015

Jag är olyckligare än någonsin och samtidigt kraftfullare än någonsin. Olyckligare, eftersom de senaste dryga 15 åren varit de överlägset sämsta i mitt liv, jag är helt ensam, fortfarande har ingen sett eller förstått vem jag är och ingen tycks bry sig om min värdefulla konst, mitt bidrag till mänskligheten, som jag givit mitt liv för att skapa och som är mitt stora livsuppdrag. Kraftfullare, eftersom jag samlat på mig så mycket livserfarenhet och kunskap, inte minst inom konsten och skapandets område, och själv insett väldigt tydligt vem jag är och min betydelse samtidigt som jag skapat mig stort självförtroende genom allt jag gjort inom litteraturen och musiken och på scener och i shower och föredrag, ja, eftersom jag lever sunt och är frisk och nått toppen av mitt skapande och har oerhört mycket att ge och kraften att göra det och jag är på toppen av min mission och min kraft.

1 oktober 2015

 Ingen förändring i sakernas tillstånd:

  Livet är ett helvete och mänskligheten bara skit. Min mamma sa: Livet är ett helvete. Min pappa sa: Lita aldrig på en enda människa. Mitt liv tog slut hösten 1999 och livet har varit skit sedan dess. Detta millennium har aldrig ens börjat för mig. Bara en enda gång har det skett: Dygnet innan jag skulle träffa Shan i somras och jag trodde att vi skulle gå på en date. (Söndag 5 juli till måndag 6 juli.) Jag var överlycklig och livet började äntligen. Millenniet kunde starta!  Men, på kvällen 6 juli då jag tog henne till Radisson  Sky Bar chockade hon mig med orden: Jag är inte singel!

December månad detta år 2015 kan bli den ensammaste december månad i mitt liv. Detta kan komma att ske: Jag blir ensam på min födelsedag (13 dec), ensam på julafton (24 dec) och ensam på nyårsafton (31 dec). Jag hade vrålångest inför att göra slut med Anneli  i januari tidigare i år. Mest för hennes skull, men också för min egen skull: Jag skulle göra mig av med det som var min enda kvarvarande familj efter mina föräldrars död. Nu har jag ingen anhörig alls. Jag gjorde slut med henne på liv och död. (Liv – önskan att skaffa familj och barn. Inte ens varit i närheten.Död – beslutet kommer allt närmare. Tänker på självmord flera gånger om dagen.)

Har det faktum att jag som är en av Sveriges bästa författare och kompositörer och inte har fått ens
en miljondel av den uppmärksamhet jag förtjänar, har det gjort mig bitter? Nej, det är en missuppfattning. Jag är inte bitter, jag är HATISK!

Gonatt.

30 september 2015:

 Oj! Igår 15 000 kronor i skulder till a-kassan och idag fungerar inte ens word i min dator!  En olycka kommer aldrig ensam… Tur att jag inte är författare längre, men behöver ändå kunna använda word-programmet.  Övertydligt tecken på att författandet är över? Ungefär som när jag kom hem från USA i aug 1991 då min medhavda portabla skrivmaskin slutade fungera… Tecken… För övrigt mår jag skit. Vill bara avsluta livet. Men måste ju bli klar med mitt arv till mänskligheten: Böckerna och musiken. Annars så… Bläääh! Inte en enda människa i hela mitt liv har sett mig eller förstått vem jag är. Och nu? Total kärlekslöshet.

30 juli 2015:   Mitt liv tog slut idag. 30 JULI 2015. Nu, det långa avskedet kvar.

Fredag 19 juni 2015 kl 18:27 (midsommarafton)

Sitter faktiskt och avslutar min frukost… Har nämligen jobbat två nätter i rad (13-timmarspass) och sovit hela denna dag. Har regnat i två dygn och är 15 plus ute. Knappast picnic-väder. Inte en enda midsommarhälsning har jag fått idag! Men, är glad ändå. Osociala arbetstider och många år av skapande leder till detta. Längtar nu efter mer socialt liv och tänker skapa mig det. Men, jag längtar lika mycket tillbaka till musiken nu när författarskapet via bokreleaseshowen 26 maj (super-lyckad) är över – äntligen!

Så, börja med en Mini-LP? (Att spelas in i arbetskamrat Jockes studio. 1300 kr/dag.) Och ges ut som CD! Våren 2016? Kan den där sega Collette göra omslaget? (Hon som skulle illustrera min långa dikt Glad eld, men aldrig hörts av sedan förra sommaren. Dåligt.)

GLAD ELD är dikten jag skrev för ett år sedan och som Anneli (fd flickvän) tyckte var det bästa jag skrivit. Jag ser den dikten som en tydlig övergång från litteratur till musik. Så:

* Tonsätta dikten och göra den till en lång frustande rocklåt! Tänker en mix av min Rosenröda hjärtan-låt o Metallica

* ”Striden” från 1990. (Inspelad till Peter Palm 2, men fick inte plats.)

* ”Dependent” från Floodforce 1997.  Jag gjorde allt på den låten, men albumet var ett samarbete 50/50 med Göran Ramberg, så han ska få credit, så klart!

Stämningen i dessa tre låtar hänger ihop!  Har den rätta svärtan och tyngden som genomsyrar mina texter. Lou Reed-ish!

Just nu lyssnar jag på Iggy Pops två LP i 50/50-samarbete med David Bowie från 1977: The Idiot och Lust for life. Speciellt Lust for Life-LPn är en favorit med sin raka okonstlade rockmusik. Det svänger, katten!

Dags för rockmusiken igen! Som jag har längtat!  :)

Söndag 31 maj 2015, 22:22

Sista dygnet i min sista månad som författare. Den härligt lyckade bokreleasen 26 maj är avklarad. Jag känner tydligt att jag har skapat en riktigt bra bok som har alla förutsättningar för att bli en diktklassiker. Och genom publiceringen av Vattenspegel är det helt sant som jag redan insett: Härmed är mitt författarskap fulländat!

  Det folkhem, som mina föräldrar var med och byggde upp, gjorde Sverige till ett av världens rikaste länder med stor social trygghet. Trygghetssystemen möjliggjorde en stor personlig frihet. I denna trygga frihetsmiljö fick jag utrymme att skapa all min konst. Trygghet gav frihet gav kreativitet. Folkhemmet i Sverige dog visserligen år 1992, men ändå: Tack folkhem! Och allra mest: Tack mamma och pappa!

  Hejdå maj månad och hejdå författarskap! Romantrilogin och några andra böcker återstår ännu att publicera, men de är redan färdigskrivna och klara sedan mycket länge – och det kommer att dröja innan tiden blir mogen att publicera dessa böcker. Ja, nu är det fulländat. Mina 30 år som författare är härmed över. Och nu? Jag avslutar med att citera John Lennon:

  ”Leave a space and something will fill it. That´s the law of the Universe!”

 Peter Palm, 57 år, 31 maj 2015.

26 maj 2015:   Min bokrelease på Sensus blir något utöver det vanliga. Mycket lyckat (jag ger verkligen allt på scen och är dessutom lycklig över att ha min gode vän musikern Diipak vid min sida på scen) och mycket känslosamt – jag vet i själ och hjärta att detta är ett avsked från en 30 år lång författarperiod – en mycket stor och viktig del av mitt liv. Showen är en författarfinal. Och nu är författarskapet fulländat!

           

2 maj 2015:

Maj månad blir min allra sista författarmånad, den avslutas med showen på Sensus 26 maj.  Jag börjar först nu inse, när jag varit singel i exakt 3 månader, hur mycket mitt liv verkligen står på noll, börjar om från noll.  Ingen flickvän, ingen familj, inga föräldrar, inga vänner och ingen att prata med. Totalt ensam och isolerad. Mitt liv börjar verkligen från noll igen. Och dessutom avslutar jag nu mitt författarskap, som varit mitt liv i 30 års tid. Tufft läge. Men inte alls oangenämt, även om ensamheten kan vara riktigt jobbig stundtals. En stor anledning till uppbrottet från Anneli var just friheten, att få börja från början, inte minst med att bygga upp ett socialt liv igen. Detta bygge har jag börjat genom att rensa bland gamla vänner som just visat sig vara gamla och passé – men framförallt svikare som inte köpt en enda bok och aldrig varit och stöttat mig när jag stått på scen. Förrädare. Jag börjar livet på nytt. Och jag vill bilda familj. / Peter Palm, snart f.d. författare :)

25 APRIL 2015:

Min 12:e bok ”VATTENSPEGEL” publiceras. Jag är totalnöjd i själ och hjärta. Nu är det fulländat! :)

19 april 2015:

Varför ger jag mig självmant och frivilligt in i dessa perioder av isolering som efter några dagar får mig att må så dåligt, så som nu? Svaret är samma svar som alltid och anledningen densamma: För att nå insikter och kunskaper!

Så är det! Och så har det alltid varit!

När jag vaknade idag mådde jag skitdåligt. Kände mig ensammast och minst behövd i världen. Rasande över all oförståelse. Jag ger och ger och ingen ser? (Där blev det ju ett roligt rim på köpet! Hehe.) Jag mådde uselt ett tag till och sedan…  Sedan kom den mäktiga insikten!  Den som lidandet bara var en väg fram till. Ska strax formulera den här i ett författartestamente…

Tänker: Jag vet det ju så väl! Det är de mediokra som når framgång och genomslag i nuet (med sina grupperingar, sin inavel och självbekräftande medelmåttighet). Men, jag tillhör inte dessa grupper och vill heller inte göra! Jag tillhör de briljanta! Vi är en liten grupp. Och för oss brukar det ta cirka 20 år innan samtiden kommer ikapp!

Så, vad göra med min insikt under dessa 20 år, den insikt som jag snart ska formulera? Jo, vila i denna sköna och stora tillfredsställelse – och ta det sedan steg för steg. En efter en kommer människorna att förstå och se. De kommer att upptäcka!  Och det bästa sättet att ta in det nya är genom att lustfyllt upptäcka!  Min uppgift är hädanefter att skapa möjligheter för människor att just upptäcka min konst! Göra i lust!

Och här följer insikten:

 

FÖRFATTAR-TESTAMENTE

 

 Jag har slitit.

Jag har gråtit.

Jag har skrikit.

Jag har rasat.

Jag har älskat.

Jag har skrattat.

Jag har förälskats.

Jag har njutit.

Jag har fallit ner på knä i förtvivlan.

Jag har bett till Gud att rädda mig.

Jag har fallit ner på knä i uppenbarelse.

Jag har tackat universum för lycka.

Jag har känt sorgen varit nära att ta mitt liv.

Jag har känt kroppen i upplösning.

Jag har känt kärlek fylla mitt inre med ljus.

Jag har känt stor stillhet och njutning.

Jag har varit full.

Jag har varit ett svin.

Jag har lämnat kroppen under meditation.

Jag har sett tydliga bilder av framtiden.

Jag har tänkt, drömt, pratat och handlat.

Jag har levt.

Jag har insett att jag har en uppgift.

Jag har insett att jag lever för att tjäna.

Jag vet att jag kan inspirera.

Jag vet att jag har mycket att dela.

Jag har stått på självmordets rand.

Min konst har ibland varit ren överlevnad.

Jag har känt ett universellt kärleksljus.

Min konst har ibland flödat i total lust.

Jag har aldrig sökt berömmelse.

Jag har aldrig sökt offentlighet.

Jag har aldrig sökt kändisskap.

Jag har aldrig sökt stjärnstatus.

Jag lever i motvind.

Jag lever utanför grupper.

Jag skapar min egen väg.

Mitt skapande är min egen väg.

  Ur mitt lidande, min glädje, mina sorger, mina uppenbarelser, mina drömmar, mina mardrömmar, mina kärlekar, mina fiender och ur samtiden, framtiden, nuet, minnen och den person som jag är och har blivit, ur allt detta kommer min konst. Ur kött och blod. Genomlevd. För att presenteras och upptäckas. I förhoppning om att vara en spegel för det mänskliga livet. Min konst, inte jag som person. Min konst som spegel. Jag är här för att tjäna.

Och när jag nu färdigställt min bok ”Vattenspegel”, är insikten tydlig och klar:

 

Härmed är mitt författarskap fulländat.

 

 

18 april 2015:

Detta är sanningen om mig:

   Jag vet vad livets mening är.

   Jag älskar att få människor att skratta.

   Jag har förmågan att inspirera och förhöja.

   Jag är en av Sveriges bästa författare och kompositörer.

   Jag är en diamant som väntar på att upptäckas.

   Jag lämnar snart.

14 april 2015:

Vad gäller mitt författarskap och mina scenframträdanden, så ser jag verkligen fram emot 26 maj och tiden därefter. Längtar inte bara efter att komma vidare från den evighetslånga författarperioden på 30 år, jag längtar också efter att få koncentrera mig på något annat än mig själv. Att skriva böcker ger ett nödvändigt fokus på den egna personen – böckerna handlar ju i olika hög grad om en själv. Ja, jag är trött på ”Peter Palm”. Sätter mig själv inom citationstecken eftersom det är författar-Peter & Poet-Peter & scen-Peter. Jag vill bara vara Peter igen och se annat än mig själv igen. Tack!  :-)

4 april 2015:

Igår kväll såg jag på SVT Play ett program om Kajsa Grytt kallat ”Ett känsligare universum”. En fin film om skapande och musik, som ligger mig alltmer varmt om hjärtat. Hennes mor konstnär och pappan var arkitekt. Märktes direkt på hennes formuleringsförmåga att hon inte var arbetarklass. Sådant kan jag lukta mig till direkt. Hon är modig i sin musik, även om jag tycker att hon gör lite för krångliga och konstiga låtar, som jag dock gillar. Modig där, men tydligen inte vad gäller män. Är singel.

Inatt drömde jag om Kajsa Grytt. Att vi träffades och att jag presenterade mig och sa. ”Du behöver inte vara rädd för män. Inte för mig.” Och sedan: ”Vill du läsa min nya bok?” Som svar på min fråga gav hon mig en stor kyss!

Det var det tydligaste JA jag någonsin fått och vi gladde oss båda två.

Kajsa sa i programmet att hon ville ha en relation. ”Jag vill ha ett sexliv.” Jag kan säga samma sak. Det var verkligen många år sedan! Och jag tänker plötsligt:

Jag har inte träffat min kvinna ännu!

Vilket är en tämligen omvälvande tanke med hänsyn till att jag levt som en Casanova fram till 40 års ålder och varit med så många olika kvinnor. Men varför gjorde jag i januari slut med min flickvän som jag trivdes utmärkt ihop med och som är en väldigt fin människa? Det saknas något i mitt liv. Något är kvar. Kanske det allra viktigaste. Och jag har alltid trott att jag ska träffa min kvinna i samband med att stå på scen. Så varför inte från det som står mitt hjärta allra närmast: Musiken?

Och denna omvälvande tanke ger ju mig helt plötsligt livslusten tillbaka! Nu vill jag verkligen leva igen!

Och jag har inte bara 10 bra år kvar i livet, jag har 20 bra år kvar. Jag kan vara pigg ända fram till 77 års ålder. Javisst!

OJ!

:-)

2 april 2015:  

Jag har alltid varit ensam och känt mig totalt utanför. Nu, vid 57 års ålder, mer än någonsin. Jag funderar ofta på att ta mitt liv eftersom jag inte har någon familj, några vänner, någon att prata med eller ens får miljondelen av den uppskattning jag är värd som konstnär. Jag lever endast för att GE & GE & GE! Jag som person är helt oviktig. Min konst är allt. Jag är född för att ge min konst till människor, främst i form av musik och litteratur. Jag är en spegel. I´ll be your mirror. En vis kvinna sa till mig för många år sedan: ”Du har större ambitioner och begåvningar än nästan alla – och du kommer att nå dina mål. Men, förvänta dig ingen uppskattning!” Oj, så rätt hon har haft och oj så svårt det är att leva utan respons och gensvar. Men, jag lever vidare så länge jag orkar och tills mitt uppdrag är slutfört.

  Denna video spelade jag in 8 december förra året då allt bara var en total smärta i mitt liv. Värsta bottenkänningen på 15 år. LIVSKRIS. Och jag delar med mig av denna djupt mänskliga video för att den handlar om det som all min musik och litteratur alltid handlat om – hur det är att vara människa. Jag är totalt ensam, men jag är en spegel. Därför lever jag. Och den som har ögon ser och den som har öron hör.

  Allt gott! / Peter Palm, april 2015.

18 februari 2015:  Till minne av nyligen bortgångne författaren Arne Sundelin (64 år) som jag kände, skriver jag följande dikt. Det är min sista dikt.

18 februari 2015

 Ah, minnen!

Rockmusik i replokalen och studion

Rödvin på Tim på Timmermansgatan

Kaos & kreativitet i studentkorridor i Bergshamra

Alltid hungrig & Alltid levande

Som en varg som aldrig blev mätt

Vin & Kvinnor & Sång natten lång

Ungdomlig evighet & Universum vidöppet

 

Minnen att landa i och tröstas av

Omfamnas och sedan vidare

Ingenstans att gå längre

Bara bakåt

Hamnat i återvändsgränd

Så som hela världen

Ta alla konsekvenser

Avsluta

 

Stranden väntar och vågorna lockar

Jag hör ljudet och känner den varma vinden

Kliver ner och omsluts av oceaner

Livet kunde vara så gott

Som att se allt på avstånd och ändå vara där

Som att kyssa allt farväl och bara längta hem

Jag säger: ”Detta är havet”

Du säger: ”Spegla dig”

 

 * * *

 11 februari 2015:

LOGG:

1307: Vaknar efter att ha sovit 12 timmar, avbrutet vid sjutiden i morse för att kissa i litet provrör. Fortfarande trött efter allt som hänt. Går upp ur sängen och äter en lång frukost.

1532: Kliver ur hissen på våning 4 på Wollmar Yxkullsgatan 25 och tar till höger in på Maria Capio Vårdcentral. Känns slitet och gammalt och personalen är stressad. Min nya husläkare (varför?) tittar ut i korridoren från sitt 50-talsmottagningsrum och tror förvirrat att jag är på tur. Jag förklarar läget och går in till sjuksystern och får äntligen lämna mitt urinprov i det lilla provrör som jag fyllt i morse. Hon tar blodprov som hon fyller tre mindre provrör med. Mitt mörkröda blod flyter där i provrören som gungar fram och tillbaka på en liten anordning för att inte koagulera.

1548: Betalar för en läsk (Fanta Tropisk) och en chokladboll med mintsmak på Chokladbollen Café på Hornsgatan 64. Den turkiska tjej som jag skrev kärleksdikten till 5 januari i år jobbar där idag också. Mitt allra första intryck var rätt: Hon är bara en ung tjej som är ointressant och snobb-blyg. Vad trodde jag? När jag visar henne min fina affisch till showen på min mobiltelefon och frågar om hon skulle vara intresserad av att komma, svarar hon: ”Nej, det är inte min grej!” Nå, det blev i alla fall en bra dikt, som jag aldrig kommer att läsa för henne. Ingen kemi mellan oss nu och det skulle bara bli pinsamt med tanke också på den våldsamma åldersskillnaden. Känner inget för henne längre. Det var roligare att småflörta med tjejer och kvinnor när jag hade flickvän. Nu som singel är man mer utelämnad, det blir mer på allvar liksom. Jag går därifrån utan tanke att någonsin återvända.

1645: Betalar 40 kronor för fyra rader på Måltipset hos Ritas spel på Hornsgatan vid Mariatorget. Rita är glad och skämtande som vanligt. Man blir alltid på bra humör när man handlar eller spelar hos henne. (Kanske lägger den svindlande summan av cirka 100 kronor i månaden på spel hos henne! :) )

Runt halv sex: Tar 55:ans buss från Mariatorget till Kungsträdgården / Karl XII:s torg och promenerar sedan ut till Skeppsholmen. Det är flera plusgrader ute, men snön ligger fläckvis kvar efter mycket snöande tidigare dagar. Tar buss 65 från Kastellholmsbron och går av vid Norra Bantorget.

1809: Betalar en kebab och coca cola på Kebab House på Kungsgatan 68 i korningen till Vasagatan och med Burger King på motsatta sidan korsningen. Båda dessa snabbmatställen har funnits så länge jag minns, speciellt kebabstället. Fotar på toa.

1917: Köper Aftonbladet (17 kr), TV-bilagan och två bananer på Cityterminalen på Klarabergsviadukten 72. Den vackra kassörskan har problem med kaffeautomaten. Jag säger ”Ha det bra” när jag går därifrån och märker i ögonvrån att hon tittar nyfiket efter mig, vilket gör mig glad. Varje blick nu för tiden… Jag är utsvulten på all typ av positiv uppmärksamhet.

1929: Köper 2 hekto svart lösviktste Earl Grey de luxe och en kopp Chai-te på Kahls te på Centralplan 1, vilket är i gången mellan tunnelbanan och pendeltågen. Jag har sett mest fram emot detta, eftersom det brukar jobba trevliga tjejer och kvinnor här. Idag är det den kurdiska kvinnan från förra gången. Men, hon pratar kurdiska i sin mobiltelefon hela tiden och jag är inte kvar så länge. Går besviken därifrån. (Turkiska tjejen på Chokladbollen pratade också i mobilen hela tiden.) Vad tror hon/de? Att jag bara handlar te där för att det är så gott? (Vilket det så klart är.) Jag vill för fan ha någon och prata lite med också! Är det inte uppenbart? Jag är helt ensam och i brist på krogbesök, eftersom jag inte tänker börja med alkohol igen, är fik och teställen de enda platser man kan hoppas på lite socialt umgänge. Det är mitt hopp numera.

2027: Köper en påse godis – Tutti Frutti Mix – på Pressbyrån på Södra Station, Fatbursgatan 13, efter att ha tagit pendeltåget en station söderut från Centralen. Fem minuter senare är jag hemma igen, med några kvitton i handen och inte så mycket mer. Blev en ensam dag idag, men försökte i alla fall…

 11 feb 2015, Kebab House-toaletten, Kungsgatan 68

31 januari 2015:   Blir singel igen efter 10½ års långt och kärleksfullt förhållande. Det är jag som lämnar.

31 december 2014:   Idag publicerar jag min mycket korta och halvofficiella diktsamling som innebär ett tydligt avslut och en början: PORTEN! :)

6 december 2014:   Idag publicerar jag min 50:e YouTube-video! (se fliken 5. Video/Bild) Dikten skrevs och spelades in idag! Jag älskar när skapandet går snabbt och med flyt! :)

10 september 2014:

Idag har jag färdigställt boken som sammanfattar mina 30 år som författare: The Best Of Peter Palm! Vilket slit, vilken glädje! Punkt slut. :)

 

20 juni 2014:

Jag blir så upprörd över att en sverigedemokratisk riksdagsledamot vill fängsla min facebookvän och konstnär Carolina Falkholt för hennes konst, att jag skriver följande dikt. Glad midsommar, alla fria och ofria överallt! :)

 29 april 2014: 

När jag stod på scen för 16:e gången den 17 december 2012 på en öppen scen på Skånegatan 59 på södermalm så hade jag månaderna innan haft en raketliknande scenutveckling. Allt hade lossnat och fallit på plats. Jag kände mig tryggare och mer kraftfull än tidigare. Min scennärvaro och min röst var bättre än någonsin. Och när jag stod där inför den stora publiken och läste en vågad giftig långdikt kände jag för första gången den hisnande känslan av att ha publiken helt i min hand. Efteråt kunde jag  konstatera (efter att ha upplevt så många andra uppträdanden på alla dessa öppna scener) att min känsla var identisk med den som Ramones hade haft under sina första år (1974-1975) innan genombrottet  på rockklubben CBGB´s i New York (en häftig klubb som jag besökte  år 1988):

  Jag spelar i en egen division! Det finns ingen konkurrens!

Skryt och högmod är inga aptitliga egenskaper. Men, när man vet att man har rätt? När man har allt man behöver för att backa upp sina påståenden? Det är då det blir till sanning. Så, jag vet att min tid ännu inte är kommen. Och på sätt och vis har det sin fördel att få verka i det fördolda – jag har givits utrymme att utvecklas och skapa utan att störas och försöka påverkas av andra. Jag har skrivit drygt 20 böcker (av vilka minst 15 kommer att publiceras) och jag har komponerat mer än 100 sånger (av vilka nästan alla ännu är opublicerade). Låt den som har tagit del av allt detta säga emot mig när jag förmedlar den sanning som känns djupt ner i mitt hjärta och min själ:

  Jag är en av Sveriges bästa författare och kompositörer!

:-)  

25 april 2014:

Idag är det exakt 5 år sedan jag bokdebuterade med BOK ETT! Året innan (2008) hade jag mycket målmedvetet helt enkelt  bestämt mig för att jag skulle publicera mig för första gången under det kommande året. Det var hög tid att få ha en av mina böcker i handen. Sagt och gjort. Valet föll på Vulkan. Debuten skedde 25 april 2009 (en härlig känsla av glädje och befrielse) och tre dagar senare blev jag interjvuad av Linda Skugge (en av grundarna till Vulkan). Detta är intervjun från 28 april 2009:

Kort intervju med Peter Palm, författare till boken ”BOK ETT”.

Berätta om din bok ”BOK ETT”!

”BOK ETT” är en annorlunda, lekfull och allvarlig bok som inte kan kategoriseras vare sig som dikt, novell eller roman. Den är vildsint och fullmatad och skriven ur lust och inspiration. Jag citerar här inledningsraderna i boken, vilka är symptomatiska: ”Frida ger mig en örfil och knuffar mig utför berget. Medan jag faller funderar jag på vad jag ska ha till frukost.”

Bokens titel är lite annorlunda, syftar den på att det kommer att komma fler i samma serie?

För det första tyckte jag att ”BOK ETT” var en väldigt passande debuttitel. För det andra så har du rätt i att det är en serie, men ”BOK ETT” är en sammanslagning av Bok ett, två och tre, en tredelad serie i samma volym, så det blir inga fler liknande böcker. Däremot har jag flera andra böcker på gång. Redan om en knapp månad ger jag ut mina två diktsamlingar ”DIKTER” och ”BLANDNING”. (På Vulkan så klart!) Och till hösten kommer ännu mer.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag skriver i huvudsak för att ge något till andra människor. Förmedla mina (bok)uttryck och förhoppningsvis beröra. Jag tror jag inspireras av i princip allt! Ut med känselspröten och låt livet flöda in! Musik, människor, resor, världen, drömmar…etc.

Hur reagerade din omgivning när du plötsligt var publicerad författare?

Med stor glädje och ett ”Äntligen!” För de vet hur länge jag arbetat med mitt skrivande. De vet att ett stort mål är nått för mig och att ett tomrum nu fyllts. Och mina vänner har alltid stöttat mig genom åren. Stort tack till dem!

Varför ska man läsa ”BOK ETT”?

Om man tycker om det lätt absurda och surrealistiska, men som samtidigt är personligt utlämnande, lättsamt och humoristiskt. Om man tycker om en bok som man både kan läsa från början eller hoppa in i på vilken sida som helst. Om man tycker om att läsa något som författaren (under de tre år det tog) skapat med stor lust och glädje.

Något annat du vill tillägga?

Jag hoppas att Vulkan fortsätter att finnas länge. Det ger en fantastisk möjlighet för alla skrivande människor – och en viktig sådan. Slutligen önskar jag mina läsare en god och givande läsning!

 

25 april 2009 publicerades min bokdebut ”BOK ETT”!

Läsarrecensioner:

”Din bok var väldigt bra! Filosofisk, klok, annorlunda och väldigt utlämnande.”

”Bok Ett innehåller ett mentalt fyrverkeri som erbjuder en hisnande färd mellan olika skeenden och associationer. Den påminner mig närmast om ”Under vulkanen”. Jag rekommenderar den starkt!”

Bokens baksidestext:

”Är det en diktsamling? Är det en roman? Är det noveller? Nej, det är ”BOK ETT”! Inget du har läst förut – välkommen till min debut!”

27 februari 2014:

Om Ut-Ur-Kroppen-Upplevelser:

I senaste numret av Sweden Rock Magazine intervjuas rockguden Tony Iommi (Black Sabbath). Han berättar om sina utomkroppsliga resor (runt åren 1972) och hur det först var en chock att lämna sin egen kropp och kunna blicka ned på den utifrån/ovanifrån. När han sedan blev mera van lärde han sig hur han skulle göra och berättar att det var en fantastisk upplevelse. Och jag håller med! Jag gjorde samma sak (för mig runt åren 1992). Riktigt skrämmande den första gången att vara utanför sig själv och glida runt i luften – se sig själv utanför sin egen kropp. Men när jag lärde mig hur jag skulle göra var det en fantastisk lyckokänsla. Bara positivt. Oftast skedde detta genom meditation. Minns att jag ibland kunde sitta på en tunnelbaneperrong och sedan sakta lyfta mig (sinnet) uppåt och ut ur kroppen. Tony Iommi tror inte att han skulle kunna göra det idag. Jag håller med. Varför slutade han? ”Det kom till en punkt där jag visste att jag klarade av det och jag kände mig nöjd och gick vidare till andra intressen.” Jag skriver under på det också.

Alltid en skön känsla att få höra andra berätta om upplevelser man själv haft, speciellt en dylik spektakulär.

Hoppas du överlever cancern, Tony Iommi! Är glad att jag såg dig och övriga Sabbath i höstas på Friends Arena. Var det sista chansen? Du är den bästa nu levande rockgitarristen! Take care! / Peter Palm

10 december 2013:

Den Gyllene Trippeln!

      Jag genomför Den Gyllene Trippeln:

9 nov – DansPoesiVernissage

19 nov – Föredrag

10 dec – Författarafton

Toppen nådd. Fullbordan.

Peter Palm

           

 

Allt om Den Gyllene Trippeln i denna gratis PDF-bok. Enjoy!

Dagbok – Den Gyllene Trippeln-PDF995

 

 

 

31 oktober 2013:

Jag beslutar mig för att genomföra det största hittills: Den Gyllene Trippeln!  

 

 

27 oktober 2013:

Lou Reed, 71 år, död. En av rockmusikens allra största går bort (i sviterna efter en levertransplantation) och musikvärlden blir genast fattigare. Jämsides med David Bowie och efter Beatles och Black Sabbath är denne egensinnige rockskapare min absoluta favorit genom tiderna. (Jag ska göra vad jag kan för att fylla tomrummet.) Oändligt många timmar har jag lyssnat på hans musik och texter genom åren – och berörts, påverkats och inspirerats. Lou Reed sa detta om sig själv: Jag är författare, men råkar ha en stor förälskelse i elektriska gitarrer.

 

20 oktober 2013:

När jag söker på mitt namn på Google får jag 41.5 miljoner träffar! Och allra överst: Jag! Adressen till denna hemsida är no 1!

 

 

 

7 oktober 2013:

Idag har jag stått på scen igen! Första gången sedan 15 januari tidigare i år och 21:a gången på scen. Det gick väldigt bra.  Tror jag fått in vanan… Idag såg  jag för första gången den affisch konstnären Joakim Ceder gjort till vår gemensamma vernissage på Larry Corner (södermalm) 9 november.  Mina 12 korta kalligraferade dikter (från år 1989) är illustrerade av honom och dessa visas också på utställningen. Full fart!  :)

           

 

Hösten 2013:

Vilken lycka att få uppleva mina tre absolut största muikaliska favoriter inom loppet av endast tre månader. Beethoven, Beatles och Black Sabbath. Fantastiskt! 

 

 

 

6 augusti 2013

Dags att erövra världen. Time to get hard. Framtidsplaner: Utställning under hösten av mina 12 kalligraferade dikter (från 1989) illustrerade av konstnär Joakim Ceder. I maj 2014 en Best of-bok innehållande urval av publicerade 10 böcker och 3 opublicerade (den stora romantrilogin) och ha en release-fest och spela in videos inför bokpubliceringen. Fortsätta hålla skrivarkurser på Studieförbundet Sensus – och gärna på många fler ställen. Göra presentationer och Framträdanden (eftersom jag är en typisk estradör) av mitt skrivande och mina böcker på många platser, t ex i kyrkor, bibliotek och föreningar. Låta min gode musikkollega Jocke R göra remixar av de fantastiska 20 rocklåtar jag spelade in åren 1990 och 1991. (Kanske mitt bästa arbete någonsin.) Gå in i studio, med ett band eller studiomusiker, och spela in ”Peter Palm 3”, med 10 låtar från åren 1981-1986, som jag igår valde ut och specificerade låtordningen på – varav det finns låtar med tydlig hitpotential, men också med härlig tyngd. (Mycket ljusare låtar än ”ettan” och ”tvåan” från 1990-91 och det är också meningen – en musiktrilogi som slutar i dur. Planerad sedan drygt 20 år tillbaka.)   Framgång eller död! Framtidsplanernas slutmål: Peter Palm Show! En dikt och musikföreställning med egna skapelser, även en del nyskrivet & aktuellt  och i förlängningen även inbjudna gästartister. :) To the top! Let´s go! :) Peter Palm, 55, Stockholm, 6 augusti 2013

 

 

31 juli 2013

Skriver klar min bok ”Avsked”. Drygt 600 sidor och tre års arbete. Glad, nöjd och tillfreds!

 

 

 

 

20 juli 2013

Som min goda poetvän Lea Pålsson så härligt punkigt säger: ”Jag läser inga böcker – jag skriver dem!”

 

 

 

 

31 januari 2013

Nu återstår andra halvlek: Att om några år börja publicera mina bästa böcker och min bästa musik. Det bästa återstår!   *   Peter Palm   

 30 januari 2013

Vad gör man när man har nått toppen? ”Vila efter arbete / Arbete efter vila / På toppen / På botten” Efter att ha befunnit mig i en tydlig uppåtgående spiral i ungefär ett års tid, nåddes toppen genom mitt scenframträdande på Rost Café 15 januari i år. Jag visste det inte innan, men det var dit jag ville nå. Dit jag strävat under många år. Därmed hade jag nått dit jag ville nå. Till toppen av min strävan och ambition. Läget i mitt liv just nu beskrivs bäst genom att jag citerar (den redan citerade) inledningsdikten i min bok ”Dikter”. Den börjar så här: ”Kommen till bergets översta topp / stannar jag / vilar  jag / och tar bilder”   *   Peter Palm

 

29  januari 2013  

Livet börjar på nytt / Tillbaka till rötterna / Ramones / 20 år och äntligen av med den förbannade skolan / År noll / Hey Ho Let´s Go!     *     Peter Palm

 

15 januari 2013

Drömuppfyllelse! Ända sedan jag började skriva för 30 år sedan har jag drömt om att jag en dag står på en scen och inte bara läser ur en av mina böcker, utan också pratar om mitt skrivande. Under kvällen den 15 januari gick denna dröm i uppfyllelse då ett Skrivmingel anordnades (av författarcoach Ann Ljungberg) på Rost Café på Wollmar Yxkullsgatan 52 på söder i Stockholm. Fem författare stod på scen innan jag avslutade denna för mig så stora och viktiga kväll. Mitt överlägset mest betydelsefulla scenframträdande hittills. En stor cirkel har slutits. Jag känner en härlig tillfredställelse. (Filmen från framträdandet kan ses under fliken ”5. Video/Bild”.) Fotografiet här bredvid visar glädjen jag känner precis när mitt scenframträdande avslutas. 

 

11 januari 2013

Bestämmer slutgiltigt utseendet på denna hemsida. Menyerna blir: ”1. Hem”, ”2. Om”, ”3. Böcker”, ”4. Musik”, ”5. Video/Bild” och ”6. Kontakt”.  Äntligen, efter att ha fått första idéen 30 augusti och påbörjat arbetet 22 november 2012, är hemsidan färdig och redo för offentligheten!

Genom denna hemsida har jag äntligen fått en plats där allt  jag skapat kan leva vidare även efter min död. Bli ett arkiv, ett testamente och en pil in i framtiden. Känner stor tillfredsställelse, glädje och lättnad. Skööööönt! :) :) :)

Peter Palm, 55

 

 

21 december 2012

Publicerar min 10:e bok ”Djävulen på besök” samma dag som världen går under. Fullbordan. / Peter :)

 

13 december 2012

Min födelsedag. Fyller 55 år. Vilket betyder att det är exakt 10 år till pension. :) / Peter

 

11 december 2012

Det närmar sig Lucia och min födelsedag. När jag fyllde 11 år i december 1968 hade min favoritmusik givits ut två veckor tidigare. Det är konstverket som påverkat mig överlägset mest, både musikaliskt och litterärt. Jag har lyssnat på det igen under de senaste dagarna. Det är fortfarande min absoluta favoritmusik. Dubbelalbumet kallas den vita dubbeln efter omslaget, men heter egentligen enkelt och rakt på sak ”The Beatles”. Att lyssna är att kliva in i en värld som aldrig upphör att fascinera och inspirera. De 30 sångerna skrevs i Indien under meditation. / Peter

 

5 december 2012

Snökaos i Stockholm idag. Flyg, bussar och de flesta pendeltåg inställda p g a ymnigt snöväder. Jag fick ta mig en frisk promenad för att kunna förflytta mig här på söder. Fotografiet visar min bakgård klockan 20:15. Inte läge för picnic! / Peter

 

 

 

 

1 december 2012

Redan december och snön kom med månaden.  Jag har funnit det tema (utseende) jag önskar på denna min hemsida. Nöjd med det efter mycket letande. Lika nöjd som tomten här bredvid!                                                                                                                 

Det drar ihop sig. Först ska jorden gå under (21 december) och sedan blir det jul!

Peter

 

 

Stockholm, 22 november 2012

Startdatum. Idag påbörjar jag arbetet med denna hemsida. / Peter